Lekte ni också ABBA när du var liten? I Linköping, där jag växte upp,
gjorde vi det hela tiden. Louise, min bästa kompis, bodde på
Rönnhagsvägen och i deras hus på övervåningen lekte vi ABBA hela
dagarna; vi mimade, sjöng och spelade. Louise säng hade sängknoppar som
gick att ta bort och de använde vi som mikrofoner. Hon hade också långt
brunt glänsande vackert hår så hon var självskriven som Frida. Vår
klasskompis Ann-Christine, hade långt vackert blont hår - så hon var
självklart Agneta (om inte hon var med hade Annika också långt blont
hår). Och jag då? Hmmm, bristen på långt vackert hår i lämplig färg var
förödande.... Jag fick vara Benny. Antagligen utvecklade jag ett
fantastiskt låtsas-pianospelande men det spelade ingen roll... Ha ha,
många gånger har jag berättat det här och jag känner fortfarande en
gnutta förödmjukelse varje gång...
Sen var det ju det
att jag också hette Andersson när detta hände. Min pappas efternamn hade
ännu inte hunnit bytas till min mammas, det var i femman som jag fick
flytta ner från första plats på klasslistan till någonstans i nedre
halvan.
Nu har en ny Andersson flyttat in hos mig.
Benny (eller Ben) är lika lurvig som sin namne och kommer säkert bli minst lika framgångsrik som kompositören och artisten.
