När allt bara faller på plats

De senaste åren har jag lagt ner mycket tid på att hitta mitt sommarhus. Jag har letat och letat, på ställe efter ställe, lagt ner pengar och tid. Varför har jag inte hittat rätt och varför har jag inte kommit till beslut? Varför? Jag har ju letat på fel ställe! Jag har tittat på läckra nybyggda lägenheter, gamla charmiga vinodlarhus och fallfärdiga skrutthus, lärt mig om skatteförhållanden, tampats med olika mäklarkulturer och förväntan om svarta pengar. Jag har känslomässigt och logiskt försökt komma fram till vad jag vill ha. Men inte hittat rätt. Jag har varit på fastlandet i Grekland, i Toscana, Italien och i Languedoc, Frankrike.

Senast Kristi himmelfärdshelgen förra året var jag i Marseillan i Frankrike och hittade huset som jag trodde var mitt, precis det som jag till slut kommit fram till vore det bästa för mig. Men kom hem och något gnagde, beslutet blev inte taget nu heller.....

- Äh, tänkte jag, det här går ju inte! Jag lägger ner det här ett tag, kanske är det fel tid i livet för ett sådant beslut? funderade jag

En dag på jobbet en månad senare, det var en fredag, pratade jag med en kollega om hennes ställe i skärgården. Jag tänkte, fasen va mysigt, jag kollar lite på hemnet - vad kan finnas där? Nåt som passar mig? Sagt och gjort, jag surfade en stund och kom fram till en annons med en sommarstuga som jag tänkte att den åker jag och kollar på! Fick med mig syrran och svågern på lördagen, fin stuga men långt från kollektiva färdmedel och norrvänd tomt. Hmmm, men intressant! Det fanns ställen som jag kanske var intresserad av! Surfade lite mer och på söndagen åkte jag själv och tittade på ett superställe, som det såg ut som i annonsen.

Den söndagen blev jag kär!

Selfie på väg hem från visningen

 På tisdagen hade jag skrivit kontrakt och en månad senare var mitt underbara ställe bara mitt! Vilken lycka!

Förra sommarens underbara väder gjorde inte min upplevelse sämre, direkt. Jag känner sån lycka och ödmjukhet över vilken tur jag har haft. Jag har varit i min stuga hela sommaren, i princip alla helger sensommar och höst och också sovit där i veckorna när jag jobbat. Badat morgon, middag och kväll. Sista gången var väl i oktober.

En av de allra första middagarna i stugan

Nu längtar jag intensivt efter att våren ska komma så jag får njuta av trädgården och allt som växer. Bygga en brygga och installera solvärmt vatten och en dusch. Mmmm.

Vad fick jag idén om att köpa sommarställe utomlands ifrån - kan inte summera min idioti som annat än Hål i huvudet! Vilken tur att mina känslor till slut föll på plats.

Den starkaste drivkraften

I dagarna har jag gjort ett personlighetstest. En massa frågor om hur jag agerar och reagerar i en grupp. Det har fått mig att fundera på hur jag är och varför. Jag har tänkt väldigt mycket på min pappa och hur han har bidragit till att forma mig till den jag är idag. En av de viktigaste egenskaperna han har hjälpt till att skapa i mig är min kanske viktigaste drivkraft: Alla människors rätt till lika villkor - Rättvisa.

Min pappa, Bosse Andersson, föddes i Göteborg den 5 juni 1939 och dog i Göteborg i november 2002. Han blev bara 63 år gammal och hade nog inte ett alldeles lyckligt liv. Mitt minne av honom när jag växte upp är kärlek, värme, hundar, skogen, tobak och after shaven Brut. Pappa hade lockigt rött hår och sträv skäggväxt som kändes när vi pussades. Han rakade sig på kvällen för när han gjorde lumpen fick han såna utslag av att behöva raka sig i det kalla vattnet på morgonen så han fick kvällsdispens. Det höll i sig hela livet. Han ÄLSKADE att bada bastu eller badkar, sina hundar, skogen. Han svarade på alla frågor som man kunde ha och han lärde mig att respektera alla människor, att alla människor har samma värde och att det är spännande med andra kulturer och andras sätt att se världen på. Rättvisa, för människor men också en kärlek till naturen.

När jag var sex år så skilde sig mamma och pappa. Jag minns inte så mycket av den tiden, något år efter skilsmässan träffade pappa sin nya fru och flyttade till Uppsala. Som det var på den tiden hade pappa oss först varannan helg och sen han flyttat träffade vi honom kanske en helg varannan, var tredje månad.

En period när jag var nyvuxen, kanske mellan jag var 20 och 25 var vi väldigt nära varandra igen. Då hade jag flyttat till Stockholm och vi var vara 50 minuter ifrån varandra. Jag tillbringade många helger i sommarstugan i skogen med pappa, B och deras hund. Långa promenader och svamplockning i skogen. Vi pratade om nästan allt. Tobaksdoften hängde i. Han hade en gammal tobaksburk i metall som han fimpade i när vi var i skogen.

Pappa var en väldigt skör människa, förstår jag nu när jag är vuxen, hans barndom var inte lycklig. Pappa har berättat att farmor slog honom. Jag tror att det präglade hela hans liv. Han var en väldigt snäll person, kanske kuvad, men med denna starka känsla för andra kulturer och människor. Att alla är lika. Men också med en ständigt närvarande dålig självkänsla som till slut tog livet på honom.

Men hans intresse för andra kulturer höll i sig hela livet. Han var medlem i judiska föreningen för att han var så intresserad av den judiska kulturen. Jag växte upp med hans berättelser om förintelsen och var på chanukka-firande i synagogan i Stockholm, för att pappa var nyfiken och ville visa respekt. Den sista gången jag träffade pappa satt vi och drack te och pratade. Vi kom in på någon religiös fråga. Pappa sa: - Ja det står i Koranen att... (jag kommer inte exakt ihåg vad vi pratade om). - Har du läst Koranen, pappa? frågade jag. - Ja, det har jag, den står där i bokhyllan, sa han och pekade. - Eller, nej, nu ljuger jag, sa pappa på sitt vanliga exakthetssätt. - Jag har läst den svenska översättningen av Koranen, men översättningen stämmer inte med det arabiska originalet.

För mig har den här drivkraften betytt att jag idag arbetar med miljöfrågor och CSR-frågor. Rättvisa är ett ord som har väldigt stor betydelse för mig. Rättvisa handlar om att alla människor har rätt att kunna leva som just de vill leva. Det är orättvis om inte alla människor har rätt att älska de de vill älska. Det är orättvist att de som arbetar på fabrikerna i Indien, Kina eller Etiopien för att producera "våra" konsumtionsvaror inte kan leva på sin lön. Det är rättvist att alla i en grupp får sin röst hörd och allt detta ökar min lust att arbeta med att utveckla de demokratiska idéerna.

(Den där exaktheten har jag också ärvt av honom. Den är svår att bli av med. Att snedda lite i hörnen är svårt för mig, att ljuga likaså... antingen gör man saker rätt eller så gör man dom inte. Ironi kan gå helt förbi mig, när jag är på det humöret. Saker på ett bord som har en rutig duk MÅSTE stå rakt, i linje och enligt rutorna... )

Kunde inte motstå den här med Gabriel och  hans morfar <3

Några favoritanvändningar av vitlök - och bjud några vänner på middag

Några av mina favoritpersoner kommer på middag ikväll. Indisk middag. En del av mina gäster är erfarna indienresenärer och andra åker dit nu för första gången på tisdag. Och däremellan finns jag som vill återväcka minnen och skapa längtan och inspiration på en och samma gång. Vissa i sällskapet har aldrig varit i Indien och är inte heller på väg. Dessa hoppas jag bjuda på god, ekologiskt, vegetarisk, vällagad mat - och det vet jag att de uppskattar.

Det finns vissa kryddor som i mitt tycke utmärker indisk mat:

Vitlök, chili, spiskummin (väljer ALLTID svart, den är sååå mycket godare), koriander (frön och färsk), ingefära, kardemumma och inte minst kryddblandningen garam masala.

Nymald garam masala

Ikväll ska jag bjuda på:
Kadai paneer, Auberginecurry, Linscurry med spenat, Gröna bönor med kokos (Receptet finns här. Köpte riven kokos på asiatiska affären i Söderhallen, fryst), Jeera ris - med ghee, spiskummin och koriander, Raita

Ingredienser auberginecurry

Vitlök och chili

Alla rätter på en tallrik

Panoramabild :-)

Mina favoritkryddor del 2

Äntligen är det dags! Tiden har kommit för att hylla min favoritkrydda nummer ett. Trogna läsare vet redan vilken min absoluta favoritkrydda är, för min process präglas självklart av transparens. För er andra förstår jag att spänningen nu är stor. Ja, jag ska jag inte hålla dig på halster längre. Detta avgörande beslut är taget och en av mina bästa vänner väntar nu i kulissen på att bli avslöjad:

Vitlök!

Motiveringen till den allra finaste platsen i min lista är kort och gott: Jag skulle inte vilja leva utan vitlök.

Applåder och busvisslingar!

- Välkommen ut på scenen, vitlök! Jag måste börja med att fråga hur det känns?
- Tack, tack, härligt att vara här! Jag är ju inte direkt förvånad, men det är skönt att äntligen få det här erkännandet.
- För mig är du livsviktig, jag skulle inte vilja leva utan dig.
- Tack, det förstår jag.
- Det jag gillar allra bäst med dig, vitlök, är hur söt och god du blir.
- Mmm, jag vet. Jag gör mitt bästa.
- Grattis!

Mina tre bästa vitlöksanvändningar:
1. Jag finhackar oftast vitlök, inte pressar.
2. Rosta finhackad vitlök i rapsolja i en stekpanna tills den blir gyllene. Blanda i ris, bulgur, cous cous, pasta.
3. Ta en hel vitlök och dela den på mitten på det tjockaste stället, på tvären liksom, och ugnsbaka länge eller använd i köttgrytan. Blir mild, mjuk och söt, något helt annat än pressad vitlök.

Håll koll på bloggen om du vill ha matlagningstips, senare idag ska jag praktisera vitlöksanvändandet!

Panir - den indiska osten

Vit, mjuk, lite söt och härligt krämig konsistens. Panir, eller paneer, är lika speciell som utmärkande för indisk vegetarisk matlagning. I brist på heliga kor här i Sverige väljer jag såklart ekologisk mjölk när jag ska göra min egen. Ingredienserna är få:

Det som behövs är gammeldags ekologisk mjölk, citron och en kastrull. Värm mjölken och häll i citron när mjölken börjar koka. När ostmassan har separerat sila genom en handduk:

Pressa ihop och pressa bort så mycket vätska som möjligt. Linda in ostmassan i duken och ställ in i kylen under press ungefär en timme.

Skär i bitar, kuber, skivor och använd till någon härligt panir-rätt, till exempel palak panir! Enkelt, gott och billigt! Kan det bli bättre?

Fredagmiddag i Hägerstenshamnen

Åh, äntligen fredag! Kom iväg sent från jobbet, i alla fall sent när man bjudit till middag. Det allra bästa med att ha flyttat till Hägerstenshamnen är att min syster med familj och mamma bor här. Vi äter ofta middag tillsammans, i alla fall en kväll i veckan. Just ikväll tänkte jag bjuda på italienskt! Åh, min härliga familj!!!

Rostade pinjenötter - blivande pesto

Recept pesto:

rosta pinjenötter

riv parmesan

mixa tillsammans med olivolja, basilika och vitlök 

Grejen med pesto: blanda peston i kastrullen med den nykokta pastan så att osten smälter!

I kväll har vi diskuterat: Feminism (vilka är våra favoritfeminister), allas våra jobb (mamma tyckte att vi har för jobbiga jobb), nojjat om diabetes, kungen, Oslo, republikanska föreningen med mera. Funderat över hur vi ska få ihop semesterdagarna i år. En fredagmiddag, helt enkelt.

Kvällens vin

Vi drack gott vin, italienskt för det mesta men mamma hade också köpt en Fairtrade-märkt sydamerikansk.

God sallad

Spagetti pesto, entrecôte och sallad

Glada gäster :-)

Fantastisk ost från Kajsa Warg

Kryddlöst halvt dygn i mat-dvala

En vis man sa: - När man ska resa långt ska man alltid passa på att äta när man kan, man vet aldrig när man får äta nästa gång. Och jag lägger till att: - Det gäller att bara trycka in den mat som serveras, strunta i smak och njutning. Om det går...

Kl 20 lokal tid, hungrig som en varg och tre timmar kvar till middag på planet. Tur att jag laddat upp med reservmat och bra läsning, ingen mat på flygplatsen nämligen.

Indien i ett nötskal, stenhård säkerhetsoro kombinerat gulligt glitter på en osnygg tavla.

Flygplansmat retar inga njutningscentra

Snaaaart hemma!

Äntligen hemma! Min standardfrukost: Blåbärs- och banansmothie, kokt ägg och Yunnan-te. Vilken njutning!

En helig ko på isen - eller Oj då!

Ibland blir det så tokigt när vi människor försöker påverka naturen och ekosystemen. Vi är lite som små barn som behöver få våra behov stillade på en gång, som inte logiskt kan se verkan eller risken av det som vi planerar att genomföra. Som när nilaborre planterades in i Viktoriasjön, dödade i princip alla naturliga och ofta endemiska arter som fanns där innan.

Ibland gör vi fel, det är genom felen som vi kan utvecklas om vi tar ett steg tillbaka och ändrar oss. Gör om gör rätt kräver lite ödmjukhet och tyvärr är det ofta prestige som istället förvärrar situationer som kunde förhindrats. Eller så är okunskapen för stor. Sorgligt på alla sätt! 

I Indien är kossorna som ni vet heliga. Fina, fina djur som verkligen har en plats i samhället och som tas om hand på allra bästa sätt. De heliga kossorna avlivas inte när de ska dö utan får självdö.

Nä, nu drar jag mig tillbaka (obs kon på bilden har ingenting med texten att göra)

På åttiotalet började indierna, som såklart led med sina gamla kossor, ge dom antiinflammatoriskt, diklofenak, den sista tiden när kossorna led av sina gamla onda leder. Hjärtskärande fint och omtänksamt att försöka lindra sina fina djurs sista dagar. Men, aj då, det blev kanske inte så bra...


Det var nämligen inte så bra för gamarna som äter upp kossorna sen de dött. De dog som flugor, kan man säga, av njursvikt. Vitryggad gam har minskat med 99 % och långnäbbad och smalnäbbad har tillsammans minskat med 96 %. De kommer snart att vara utrotade, indierna fortsätter nämligen att ge sina kossor diklofenak - för de vet inte bättre. Illa.

Vitryggad gam

Men inte nog med det, indiens ekosystem är liksom beroende av att gamarna äter upp kossorna. Vad händer annars med ko-kadavren? Jo, de ligger och ruttnar lite här och var och skapar stora sanitära problem i hela landet.... (lägger inte upp en bild på det, har sett en film under en föreläsning av en indisk forskare, besparar dig den upplevelsen)

Man kan bara gissa hur många sådana här stora miljöproblem som vi ännu inte har identifierat som kommer att komma upp till ytan... Hoppas att vi har mod att hantera dom på rätt sätt!

Tre Goanska upplevelser och ett skäll

Fyra blogginlägg i ett! I morgon är det hemfärd och det är så mycket jag vill säga!!

1. Massage

Ayurveda är en indisk läkekonst och alternativmedicin som är baserad på örter. Läs mer om det här.

Stulen från webben, det här är inte jag! :-)

Min allra första ayurvediska massage fick jag i Varkala i Kerala 2001. Ayurvedan kommer från Kerala och det är här alla skolor och universitet finns (!). Jag visste ingenting om vad det innebar men hade förstått att det skulle vara bra. En liten gråhårig indisk man masserade mig i en hydda som var liten, mörk och som jag minns det hade stampat jordgolv, kan ha varit trä. Den lilla indiska mannen hällde olja över hela mig och började massera i långa starka åtta-formade rörelser. Jag gick därifrån en och en halvtimme senare oljemarinerad och lycklig. I Goa 2014, har jag letat efter bra massage. Skippade direkt erbjudandena om massage på stranden och siktade in mig på "kvalitetsställena". Har fått väldigt dålig massage och väldigt bra massage, men ingenting som motsvarar det Keralska originalet. Till sist har jag i alla fall hittat en riktig kvinna från Kerala som kan massera mig. Hon pratar ingen engelska utan vi pratar med gester och få engelska ord. - Good? frågar hon. - Very good, svarar jag. Ungefär på den nivån är vi, men vi ler mycket före och efter själva massagen, och hon kramar mina händer när jag går. Jag får ligga på en galoninklädd brits där hon kraftfullt masserar mig med långa tag, från tårna upp till fingerspetsarna i ett enda tag. Jag halkar runt på britsen som en smörklick i en varm panna. Jag är helt naken, inga skylande handdukar i den här värmen och hon masserar allt från hårbotten och öron till spetsarna på mina stortår i 75 minuter. Jag är ganska smutsig när jag promenerat hem oljig, halkades runt i mina flipflops....

Men det här är jag... ;-)

Trottoar, här blir man smutsig om fötterna på väg hem från massage

Nymasserad

2. Svenska möten

Jag tillbringade förmiddagen tillsammans med Värvet-intervjuer, P1s Stil och en P1- dokumentär. Låg vid poolen och äntligen fick jag träffa de som jag har hört prata svenska men ännu inte pratat med. En stor familj som ser ut att ha sitt ursprung här i Indien, med två små tjejer. Vi råkades i poolen, en av deras bollar kastades åt mitt håll och pappan sa - Oh, sorry! (på engelska) Jag sa: - Ingen fara. (på svenska) Varefter en av tjejerna, kanske fem år sa med stora förvånade ögon: - Pratar du svenska? Hon gapade och trodde inte att det var sant! - Jo, det gör jag, sa jag. - VA! svarade tjejen. - Är du från Sverige, frågade jag. - Ja, det är jag... ÄR DU DET MED? - Jo, det var jag ju... Ha ha ha ha, så gulliga. Den andra lite äldre tjejen var lika förvånad hon och de gick omkring hela dagen och talade om för alla att: - Hon där, hon pratar svenska!

3. Härlig middag 
I början hade jag ju lite problem att hitta riktigt god indisk mat här, lämnade faktiskt en restaurang härom kvällen för maten jag fick in gick inte att äta... Tripadvisor är helt opålitligt här eftersom de som recenserar bara verkar vara ute efter steaks och annat västerländskt. Hotellet har riktigt bra mat, om än dubbelt så dyr som annars, men jag har också fått rekommendationer om lite andra ställen. Ett var jag på igår  och jag fick äta vansinnigt god mat. Åker tillbaka ikväll! (Taxin kostar 40 spänn och maten 50...)

Samosas Mmmmm

Jeera rice, med mild spiskummin och ghee, kikärtor och aubergine

4. Turisters ansvar
Jag är så trött och besviken på alla turister i Goa, det är ju dom som har förstört det här stället. Jag tycker att man som turist har ett ansvar att värna om den lokala kulturen, vi är bara här på besök. Vad gör vi här om vi inte vill uppleva Indien? Nä åk hem med er, säger jag, åk hem och ät er sunday roast with mushie peas i ett kallt Europa/Australien/Ryssland/USA. Skäms!

Mina favoritkryddor del 1

Hur ska jag nu göra...? En lista på mina favoritkryddor måste ju finnas med på den här bloggen annars lever den ju inte upp till sitt namn, liksom.... Ska man börja med nummer tio och arbeta sig uppåt? Skapa spänning? Eller ska jag börja med favoriten och se hur länge någon är intresserad av att veta nästa? Jag är ju sällan typen som håller på vem jag är eller försöker skapa mystik runt om mig, gillar mer att vara rak, rättfram helst inga hemligheter så jag kanske skulle börja med nummer ett? Det har varit en tuff kamp, värdig OS-status på den tävlingen om jag får säga så själv. Alla inblandade har protesterat mot båda föreslagna presentationsmetodiken, rena konståkningsdramatiken. Ett jäkla tjafs faktiskt, nummer ett: vitlök, blev så jobbig att jag ett tag funderade på att flytta ner hen till en lägre plats, bara för att slippa tjatet. Till slut valde jag att istället gå på känsla, vissa kryddor kommer längre ner på lista men är ändå värda att presentera innan andra! Så jag börjar med nummer två på lista, (Så går det, vitlök, du får ligga där och koka till lite innan du får vara med) 

Min andra viktigaste krydda är MYNTA. Tvåan utsågs med minsta möjliga marginal på grund av kriterierna: Är vansinnigt god och Kan användas till både drinkar, förrätter, maträtter, desserter, te med mera med mera - vansinnigt användbar helt enkelt. 

Mynta finns i väldigt många olika sorter, krusmynta, grönmynta, pepparmynta, vattenmynta för att nämna några. Den är otroligt lättodlad och sprider sig envist och ohejdbart i trädgården varför jag oftast odlar den i kruka. Här följer mina favoritanvändningar för denna min nummer två: 

Fördrink/sommardrink: 

Klassisk Pimm's

1 del Pimm's (köpes mest fördelaktigt på de brittiska öarna men finns också på systemet)

2 delar (typ efter smak) av ginger ale, sprite eller varför inte förra sommarens nyhet: Schweppes Lemon & mynthe (eller vad den kan heta)

Citronskivor

Gurka

Jordgubbar (svenska eller svenska frysta, annars välj bort)

Melon (eller någon annan frukt du tror är god, äpple?)

Is 

Massa med kvistar färsk mynta

Servera i tillbringare

Fräscht uppfriskande gott - och inte så starkt så man kan dricka fler!

Förrätt:

Ceviche med en myntatwist

Ekologisk lax eller liknande

Pilgrimmsmusslor

Ishavsräkor

Mango (mogen - om inte mogen och god, vänta med att servera rätten tills du hittar mogen god mango)

Avokado (samma som ovan - be om att båda inträffar samtidigt)

Tomater

Gurka

Salladslök eller rödlök

Dressing: 

Lime

Chili

Vitlök

Lite socker

Olja

Örter: 

Massor av mynta och koriander

Tärna allt fint, låt fisk, musslor och räkor ligga i dressingen ett tag och blanda sen i resten. Gôtt!!

Varmrätt:

Anna-Klassiker: Ta Turkisk, Grekisk, hängd yoghurt  (fast ärligt: jag tar 3.5 % yoghurt ofta, direkt från paketet) och blanda i massa hackad mynta, lite salt och peppar, kanske en god (citronoliv-) olja. Servera till kött, fisk, grönsaker - gärna grillat

Dessert:

Gör en god fruktsallad

Rosta hasselnötter

Hacka hasselnötter, mörk choklad och mynta

Blanda i

Te:

Lägg i ett par kvistar mynta i en tekanna. Häll över kokande vatten. Låt dra

Smaklig spis!

Hur Gabriel skapade mitt nick Annamoster

Den 29 september 1991 föddes Gabriel. En underbar liten kille som blev mitt första (fast ändå andra, Jonatan förstår vad jag menar) syskonbarn och några månader senare även min gudson.

En av de första gångerna han talade om mig, vad kan han ha varit, två-tre år kanske, kallade han mig Annamoster istället för moster Anna som kanske hade varit mer naturligt. Mitt annorlunda namn hängde i, tror till exempel att Coop i Mälarhöjden länge kallades Annamosters affär i min systers familj (varför vet vi inte, kanske för att jag på denna tid vurmade för Coop eftersom de var bättre på ekologiskt än andra). Hanna, Gabriels syster, har mig inlagd som Annamoster i sin telefon. Ett namn som jag burit med stolthet; stolt över mina underbara syskonbarn och stolt att mitt namn valts av just min gudson Gabriel.

För fem år och åtta månader sen dog vår fina Gabriel i hjärnhinneinflammation, en katastrof som kastade om allt i livet för mig och för oss alla. Sorgen, saknaden och smärtan är stor och kommer nog aldrig att gå över.

Kanske vill jag inte ens att smärtan ska minska, den får mig att känna mig levande och varje påminnelse om Gabbe gör mig ledsen/glad i hjärtat, om du förstår. Jag vill grotta in mig i saknaden och minnerna för när jag minns är han som närmast mig, känns mest levande. Jag vill inte glömma bort en enda sak! Tiden läker alla sår, brukar man säga, men jag har aldrig känt något behov av att läka...?

Gabbe var en väldigt speciell person, det tror jag alla som kände honom kände redan innan han dog. Han var intelligent, klurig, utåtriktad och känslig för andra människor. En sak jag minns särskilt väl är hur han älskade mat. Inte hela livet, men ganska tidigt syntes hans kärlek till mat. Något år, när han skulle fylla år (kanske 12-13) frågade jag vad han önskade sig för mat på födelsedagen och han svarade att: - Anna, kan inte du laga sån där dal, indisk linsgryta, som du gör så god? <3 <3 <3 Vilken lycka, jag hade bidragit till att skapa en matälskande liten kille. :-) Smälte ett mosterhjärta tror du???

Efter att han dog fick vi förstå vidden av hur han älskade mat :-) Kondoleanserna strömmade in, ofta med tillägget: åh Gabbe, han älskade verkligen min mat eller han åt alltid middag med oss (gärna vänner med föräldrar som fötts i andra länder: till exempel Kroatien eller Sri Lanka :-) Ylva, min syster, undrade hur det gick till - Han åt ju alltid middag hemma, innan han gick ut till kompisar. Undrar hur många dubbelmiddagar som gick ner i den magen :-) <3

Det var så mycket som Gabbe aldrig hann göra i sitt liv, så mycket som vi nu fantiserar om; hur skulle han vara, hur skulle han valt att leva sitt liv? Han skulle ha varit 22 år idag. En sak jag vet är att han hade bestämt att åka till Indien med sin goda vän L, när de blev tillräckligt stora, köpa en motorcykel och tillsammans luffa genom hela landet. Så jag tänker speciellt på min kära Gabriel när jag är här i Indien. Minns, gråter och njuter av mina tankar. 

Annamoster är för alltid mitt namn och jag bär det med kärlek och stolthet <3

En sång till den vegetariska matens lov

Åh, vad jag älskar den indiska maten! Kanske ett av mina absoluta favoritkök! Indierna briljerar verkligen med sina färgrika kryddor, goda bröd och smakrika såser, perfekt balanserad så att alla ingredienser får lika mycket uppmärksamhet. Snacka om krydda i livet! Kardemumma, kanel, koriander, mynta, vitlök, chili, stjärnanis, spiskummin - tänk att till och med namnen på kryddorna är vackra. Maten är ännu ett exempel på kontrasterna i Indien, hur kaotiskt det än är, myllrande, smutsigt, så är maten ny- och vällagad. Ja lite beroende på vad man väljer att äta förstås...

Eftersom 82 % av indierna är hinduer är alltså största delen av befolkningen vegetarianer. Som i Berättelsen om Pi, om du kommer ihåg. Har nog en idé om att det till viss del beror på att hinduer värnar allt levande men tror att det lika gärna kan vara beroende på att man faktiskt inte har råd att äta något annat. Resultatet är i alla fall att indierna lagar den allra bästa vegetariska maten i hela världen!

Special veg thali med färskpressad apelsinjuice, gick på grymma 23 kronor - totalt.

Restauranger i Indien är antingen veg eller non-veg - ja non-veg har ju oftast veg-rätter också... Rör man sig i utanför turiststråken kan det vara svårt att hitta en restaurang som serverar kött. Det jag älskar allra mest med det vegetariska indiska köket är hur komplett maten är. Linser och bönor är tillsammans med riset grunden och innebär att man också klarar sig utan kött. Sen bidrar de heliga korna till den fantastiska paniren, raijtan och lassin såklart, tillsammans med ägg och grönsaker blir det fulländat!

För mig är allt det här perfekt - jag älskar linser, bönor, ägg och mejerivaror. Och ris, redan onödigt gott, här dessutom kryddat... (se nedan) kolhydratsnålt - näe, smöret ghee används ju i princip till allt i rikliga mängder dessutom...

Panir Makhani med pilau ris

Hemma lagar jag gärna indiskt och vegetariskt. Något jag har lärt mig är att löken är mycket viktig i om rätten blir god eller ej. Så är det ofta men i indisk matlagning är löken verkligen viktig för slutresultatet. Börja med att fräsa kryddorna i en het panna, akta så att det inte bränns. Här kommer löken in som en räddare i nöden - häll i löken som kyler ner pannan en sekund tills du hinner sänka värmen på spisen och rädda kryddorna. Sen ska kryddor och lök steka långsamt och på låg värme tillsammans innan man fortsätter med resten av ingredienserna. Det brukar ge bra resultat! Lök, låg värme, lång tid = god söt lök - gäller alltid.

Till vardags (hemma) är jag allätare, älskar inte bara linser utan också kött, givetvis helst ekologiskt men dock kött. Men (kanske) 800 miljoner indier kan inte ha fel - när jag är i Indien då gör jag som dom - äter vegetariskt! De vet hur man ska hantera maten och tillreda den. Hur de tar hand om köttet, det har jag ingen aning om! Så jag låter bli och har heller aldrig varit magsjuk i Indien.

När det gäller alkohol är det ungefär samma sak som med veg - non veg, på kanske var tionde restaurang i Indien kan man köpa en öl, oftast på non-vegställena. När jag var på Havelock Island, Andaman Island för 12 år sen kunde man köpa öl i en affär på hela ön. 

Min öl alldeles precis nu :-)

Så är det inte i Goa, här har nio av tio restauranger övervägande västerländska maträtter på sina menyer, öl och sprit, givetvis kött på de flesta menyer. Inte riktigt vad jag hade förväntat mig - jag får kryssa mig fram mellan tiger prawns, kyckling och biff tills jag hittar mina vegetariska alternativ. Goa kanske är lite enklare - men inte bättre eller goare...

Välkommen till världens största demokrati!

Äntligen är jag tillbaka i de stora kontrasternas land! Indien är med en population på 1,2 miljarder människor världens andra största land till folkmängd räknat, efter Kina. På samma gång är Indien ett otroligt fattigt och ett otroligt rikt land; 75% av befolkningen lever under fattigdomsgränsen samtidigt som ca 200 miljoner räknas till den rika medelklassen. 200 miljoner! Som hela Europas befolkning...

Jag möts av kossor på gatorna, en trafik som inte går att beskriva mer än med ordet kaos, en hetta som bara kan svalkas av vinden på stranden och ett myller av människor, dofter och växtlighet. På hotellets frukost väljer jag de vegetariska indiska rätterna istället för toast och flingor som tydligt bleknar i jämförelse. Idli, en syd-indisk lins- och riskaka slank ner tillsammans med en kryddstark soppa.

Under dagen har jag funderat mer på det där med världens största demokrati. 82 % av Indiens befolkning är hinduer, 12 % är muslimer - en minoritet som utgör den nätta summan 144 miljoner människor! Den indiska kulturen är mycket stark och jag återkommer ofta till hur jag imponeras av den. Att ett land med så många människor ändå lyckas med någon sorts enhetlighet är fantastiskt. Allt från chaien som dricks, kvinnornas färgsprakande saris och salwaar/kameez till rickshawens utseende - allt uppfattas som samma på alla de olika ställen jag varit. Men i kontrasternas land är skillnaderna samtidigt givetvis enorma, från stor analfabetism i norr till delstaten Keralas 91 % läsande. Indien har 18 officiella språk, men man räknar med att det finns 350 olika språk i landet. Klart att det är svårt att hålla ihop demokratin!

Kanske är det också svårt att prata om demokrati när så många är fattiga och har svårt att aktivt utöva de demokratiska rättigheterna.

Här i Goa finns den största andelen kristna i hela landet och kristna, hinduer och muslimer lever sida vid sida. Det är också stor skillnad på Goa och på de andra delar av Indien jag tidigare besökt. Indien-light säger en del - och ja, det verkar stämma hittills. Lite enklare.