Södertälje - hur en stad förändrar innehållet i ett skafferi

I mitt förra liv, som jag brukar säga eftersom mitt X, L, alltid sa så om SITT förra liv - det som var innan vårt gemensamma, var "landet" ute i skärgården. Bullandö var sista utpost innan båtfärden och hela vägen ut kantades av våra rutiner för vårt skärgårdsliv; maten köptes i Mölnvik eller Hemmesta, det söta och salta brödet handlades hos systrarna Delselius och plantorna kom från handelsträdgården i Bullandö/Stavsnäs-rondellen. Och Dennys Home i Mölnvik inredde till viss del huset.

Hoppas att L tycker att det är ok att jag lägger upp den här midsommarbilden från Runmarö

Förra året, i mitt nya liv, ändrade jag mina rutiner. Och det ganska radikalt. Mitt fina lilla nya "landet" ligger utanför Södertälje, en stad jag haft väldigt lite att göra med i mitt liv. En vit fläck på min karta tills alldeles nyss.

Södertälje, vad vet vi om den staden? Kanske inte så mycket mer än Scania, Astra Zeneca och Tom Tits? Ok, lite mer; väldigt stor syriansk befolkning, hög arbetslöshet och maffia? Lite mer positivt: Bäst i landet på att använda ekologiska livsmedel i de offentliga verksamheterna. Kommunfullmäktiges ordförande blev inbjuden till Vita Huset för att visa hur de hanterar de stora invandrargrupperna och integrering. Sannerligen inte oproblematiskt men mångfacetterat, spännande!

Nu njuter jag av mina nya rutiner. I Södertälje finns till exempel alla möjligheter att välja mellan ett trettiotal olika rissorter i livsmedelsbutikerna.

Hyllan med bönor, linser och kryddor ser annorlunda ut än i Mölnvik.

Harissa och pitabröd finns numer ständigt i mitt lilla stugkök. Allt detta inspirerar mig att laga sådan här mat:

Ja nu var det ju just inte ris på den här tallriken...

Tack Södertälje för ny matglädje! Jag fortsätter att utforska och hitta nya små guldgruvor.