Min pappa, Bosse Andersson, föddes i Göteborg den 5 juni 1939 och dog i Göteborg i november 2002. Han blev bara 63 år gammal och hade nog inte ett alldeles lyckligt liv. Mitt minne av honom när jag växte upp är kärlek, värme, hundar, skogen, tobak och after shaven Brut. Pappa hade lockigt rött hår och sträv skäggväxt som kändes när vi pussades. Han rakade sig på kvällen för när han gjorde lumpen fick han såna utslag av att behöva raka sig i det kalla vattnet på morgonen så han fick kvällsdispens. Det höll i sig hela livet. Han ÄLSKADE att bada bastu eller badkar, sina hundar, skogen. Han svarade på alla frågor som man kunde ha och han lärde mig att respektera alla människor, att alla människor har samma värde och att det är spännande med andra kulturer och andras sätt att se världen på. Rättvisa, för människor men också en kärlek till naturen.
När jag var sex år så skilde sig mamma och pappa. Jag minns inte så mycket av den tiden, något år efter skilsmässan träffade pappa sin nya fru och flyttade till Uppsala. Som det var på den tiden hade pappa oss först varannan helg och sen han flyttat träffade vi honom kanske en helg varannan, var tredje månad.
En period när jag var nyvuxen, kanske mellan jag var 20 och 25 var vi väldigt nära varandra igen. Då hade jag flyttat till Stockholm och vi var vara 50 minuter ifrån varandra. Jag tillbringade många helger i sommarstugan i skogen med pappa, B och deras hund. Långa promenader och svamplockning i skogen. Vi pratade om nästan allt. Tobaksdoften hängde i. Han hade en gammal tobaksburk i metall som han fimpade i när vi var i skogen.
Pappa var en väldigt skör människa, förstår jag nu när jag är vuxen, hans barndom var inte lycklig. Pappa har berättat att farmor slog honom. Jag tror att det präglade hela hans liv. Han var en väldigt snäll person, kanske kuvad, men med denna starka känsla för andra kulturer och människor. Att alla är lika. Men också med en ständigt närvarande dålig självkänsla som till slut tog livet på honom.
Men hans intresse för andra kulturer höll i sig hela livet. Han var medlem i judiska föreningen för att han var så intresserad av den judiska kulturen. Jag växte upp med hans berättelser om förintelsen och var på chanukka-firande i synagogan i Stockholm, för att pappa var nyfiken och ville visa respekt. Den sista gången jag träffade pappa satt vi och drack te och pratade. Vi kom in på någon religiös fråga. Pappa sa: - Ja det står i Koranen att... (jag kommer inte exakt ihåg vad vi pratade om). - Har du läst Koranen, pappa? frågade jag. - Ja, det har jag, den står där i bokhyllan, sa han och pekade. - Eller, nej, nu ljuger jag, sa pappa på sitt vanliga exakthetssätt. - Jag har läst den svenska översättningen av Koranen, men översättningen stämmer inte med det arabiska originalet.
För mig har den här drivkraften betytt att jag idag arbetar med miljöfrågor och CSR-frågor. Rättvisa är ett ord som har väldigt stor betydelse för mig. Rättvisa handlar om att alla människor har rätt att kunna leva som just de vill leva. Det är orättvis om inte alla människor har rätt att älska de de vill älska. Det är orättvist att de som arbetar på fabrikerna i Indien, Kina eller Etiopien för att producera "våra" konsumtionsvaror inte kan leva på sin lön. Det är rättvist att alla i en grupp får sin röst hörd och allt detta ökar min lust att arbeta med att utveckla de demokratiska idéerna.
(Den där exaktheten har jag också ärvt av honom. Den är svår att bli av med. Att snedda lite i hörnen är svårt för mig, att ljuga likaså... antingen gör man saker rätt eller så gör man dom inte. Ironi kan gå helt förbi mig, när jag är på det humöret. Saker på ett bord som har en rutig duk MÅSTE stå rakt, i linje och enligt rutorna... )
 |
| Kunde inte motstå den här med Gabriel och hans morfar <3 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar